Nu inleds helgen då vi tänder ljus och tänker på dem som inte längre finns här. Som om vi inte gör det annars, eller? Jo, hela tiden finns min lilla pappa hos mig. Varje dag. Varje gång solen skiner och ett ensamt moln seglar förbi vinkar jag, för där sitter han och läser Agust och Lotta och håller lite koll på mig! Och när himlen är täckt av mörka moln då kikar han fram än här, än där. Min lilla pappa som luktade så gott av sin Brut after shave och som tog några minuters siesta på köksgolvet varje dag. Pappa som ogenerat snarkade sig genom hela högmässan som strömmade ur vår radio på söndagarna. Älgjägarn som inte var mycket för att skjuta. Världens starkaste man med kinder mjuka som en barnrumpa. I kväll tänder jag ett ljus för honom.