Två av mina absolut bästa vänner
För er som missat
får jag presentera världens sexigase man
Utnämnandet gjordes av The Onion, en amerikansk organisation som publicerar nyhetssatir i form av en tidskrift och på internet. I utnämnadndet står det bl a "With his devestatingly handsome, roud face, his boyish charm, and his strong, sturdy frame, this Pyongyang-bred heartthrob is every woman's dream come true." Det här med ironi och satir är inte helt lätt. Våra nya landsmän är inte vana vid svensk humor med ironiska inslag, och ibland kan detuppstå riktigt pinsamma tystnader och situationer. Nu är alltså frågan, har den Kinesiska nättidningen People's Daily Online tagit satiren ännu ett snäpp längre?
Medan du funderar på om du vill läsa mer om denne "sexiest man alive" bjuder jag på ännu en fantastisk bild
Min adventskalender
Min adventskalender består inte av luckor som ska öppnas och heller inga paket. Min adventskalender har inte en "överraskning" per dag utan kanske bortåt en hundra stycken per tillfälle. Jag har svårt att hålla mig, men på lördag DÅ får jag börja! Längtar! Så här ser min adventskalender ut
Juleljus
Här kan du läsa om juleljus i Europas stora städer. Även min nya hemstad finns med. Min dotter tycker att jag ska köpa en ny kamera för att "Din kamera suger verkligen mamma!". Jag börjar faktiskt också fundera på att investera i en något bättre fotograferingsapparat, för bilderna på juleljusen längs Champs Elysées blev helkassa.Tyvärr kan jag inte visa hur det glittrar och glimmar. Jag bjuder på ett svartvitt foto tills dottern vill följa med mig och ta bilder åt mig.
Julgran
Jag vill ha en riktig julgran, med en stam som går att kapa för mycket, grenar som spretar, en topp som böjer sig undertatket och en doft av jul. Egentligen tycker jag att det är ganska besvärligt med "färsk" julgran, då våra granar tenderat att barra INNAN de kommer in och sedan tappat alla barr rakt ner i min tröja och strumpor och vars barr jag dammsugit till midsommar. Egentligen skulle det vara så mycket enklare med en plastgran, men det går inte. Det har i alla fall inte gått fram till dags datum, men nu har jag tänkt om litegrann. När vår gran är klädd, där jag f ö också blivit "tvungen" att frångå mina principer, kommer jag att lägga upp en bild här på bloggen för allmän beskådan och bedömning. Det är ingen plastgran, men heller ingen riktig gran. Mer säger jag inte. Men kolla in hur fransmännen vill att deras granar ska se ut:
Vad tror du om en turkos fluffgran i vardagsrummet? Eller varför inte en brun? Å kolla in julgransfoten, den matchar! Nä, jämfört med dessa är min vacker....
Frisk luft!
I helgen tog vi bilen och åkte söderut. Vi åkte till Fontainbleau som ligger 55 km från Paris i Seine-et-Marne (ett departement i regionen Île-de-France). Fontainbleau är ett av de största av Frankrikes kungliga slott. Det är ett riktigt värstingslott med 600 rum och massor av vacker konst. Vi åkte dit men vi gick inte in i slottet, utan vi höll oss till Fontainbleauskogen. Tänk att stillhet och tystnad kan skänka så mycket lycka! jag har verkligen saknat ingentinget! Yngste Jr och maken sprang iväg på en löptur med diverse inslag av hinderbanetyp medan jag och dottern strosade i sakta mak på stigarna. Jag hörde inte ljudet från en enda bil! vinden susade i trädkronorna och löven prasslade under våra sötter, men annars bara tyst. Underbart! Att bo mitt i Paris är naturligtvis häftigt och mäktigt på många vis, men jag känner att jag saknar naturen. Det är extra härligt att komma ut och bort när skillnaden är så stor! Höstens färgprakt har försvunnit och det var mest grått och brunt i skogen men det är otroligt vackert ändå, tycker jag. Vad tycker du?
Favorit i repris
Jag blev så himla imponerad av mig själv förra december då jag för första gången i mitt liv bakade skorpor och de blev så himmelskt goda, att jag kör en favorit i repris i år!
En sång till mig och alla andra tanter
Arg och frustrerad
Jag hade ingen bra dag i går. Klockan 07.20 ringer leveransmannen och frågar efter vår portkod. Jag får inte ur mig en siffra rätt. När han sen äntligen kom och jag ursäktade min dåliga franska, fyllde han i "och när du talar i telefon är den värdelös!" (visserligen med ett leende men ändå!). När jag sedan skulle förklara för den tjusiga tjejen i den tjusiga sminkbutiken att jag har problem med skäggväxt och behöver stora artelleriet, sa hon " Det du säger madame, säger mig ingenting." Nähä, skit i det då . Så jag gick till vår mataffär för att köpa mjölk och CF, alltså två ynka saker. När jag kom till kassan satt det kassörskor vid två kassor. Vid den ena kassan var det en lång kö och i den andra stord det en kund och stoppade ner sina varor i en påse. Det är inte så svårt att räkna ut vilken kassa jag valde, eller hur? När jag la upp mina två saker på bandet, vänder sig kassörskan till mig och säger "Den här kassan är stängd." Jaha, så kan det ju vara, så jag tog min mjölk och min CF och ställde mig snäll i den andra, långa. kön. Då ser jag hur en tjusig franskyska stegar fram till den stängde kassan och börjar lassa upp grejer på bandet. Inte ett ljud från kassörskan, utan hon börjar direkt slå in i kassan. FAN! Min hjärna gick på högvarv och jag sökte febrilt efter några väl valda franska ord. Tror du att jag kom på några? Nä, just det. Det enda jag åstadkom var onda ögat. Sen gick jag hem och var måttligt road resten av kvällen. FAN för att inte kunna göra sig förstådd, säger jag bara.
En stilla undran
Jag ska inte kommentera SDs framfart i ett längre inlägg, det har så många andra kloka människor gjort. Jag vill bara säga att deras beteende, de där i riksdagen sittande (inte nu längre) männen, förvånar mig inte ett dugg. Inte vet jag om det skrämmer mig heller. Jag tycker mest bara att det är patetiskt. Det som skrämmer mig däremot, är det faktum att de sitter (nåja, satt) i riksdagen och att det faktiskt finns människor som uppenbaligen vill ha dem där. Skrämmande är det också att SDs sympatisörer tydligen har ökat till antal efter filmen. Vad är det som gör att man har en så snedvriden och underlig männsikosyn att man vill att Sverige ska styras av några som skriker blattelover och hotar med järnrör? Jag blir förskräckt över hur många desinformerade och outbildade - ja, för kan det bero på något annat? - människor det faktiskt finns i vårt samhälle.
O & Å
Var fjärde svensk kvinna lider av oro och ångest och bland unga kvinnor (16 - 24 år) är det så mycket som 32.2 % som säger sig vara oroliga och ångsetfyllda. Läs mer här. Första gången jag blev deprimerad var när jag gick gymnasiet. Alla som ansågs lite smarta och ansvarstagande, flyttade till stora staden, till ett eget boende, när de skulle börja gymnasiet. Så och jag. Då lades grunden till mina dippar, depressioner 8som kanske skulle kommit ändå, vad vet jag?). Jag grät mig genom min gymansietid och eftersom det inte fanns mobiltelefoner stod jag i en telefonkiosk på kvällarna, matade den kronor och pratade osammanhängande med min mor. mamma stöttade mig så gott hon kunde, men det fanns liksom inte på kartan att jag skulle flytta hem och pendla. Så var det bara. Under åren som gått sen dess (det är många!), har mitt humör pendlat upp och ner beroende på årstid och vardag. För ett år sen brakade jag rejält. Jag satt på jobbet men jag kunde inte lyfta mina armar. Tårarna rann okontrollerat och min chef sa "Åk hem!". Det gjorde jag och sen tillbringade jag sommaren på balkongen, både dag och natt. Med hjälp av en fantasktisk läkare på vårdcentralen och stöttande familj och vänner är jag vid dags dato vid gott mod. Visst finns det dagar då jag inte vill stiga upp, dagar då jag inte vill träffa en människa, allra minst mig själv, men de flesta dagar är bra. Jag njuter av det som finns runt omkring mig och är på väg att - åtminstone ibland! - förstå det här med HÄR och NU. Jag gör käkgymnastik och försöker tänka på att alltid andas med magen. Men framför allt försöker jag påminna mig själv om att livet är härligt, trots mörker och regn. Trots iskall näsa och inget tvättmedel. Trots att min släkt och mina bästa vänner finns en bra bit bort. LIVET ÄR HÄRLIGT visst håller du med?
Livet är härligt att leva när man lever livet!
Vår värld att vårda
Världsbanken och ett tyskt klimatforskningsinstitut har presenterat en rapport som varnar för konsekvenserna av en fyra grader vamare värld. DNs vetenskapsredaktör svarar här på fem frågor om rapporten. Om du klickar upp hennes artikel, klicka dig vidare till läsarnas kommenterer. Jag kan inte riktigt fatta hur man kan bortförklara klimatförändringen! Jag tycker inte att det krävs speciellt mycket förstånd för att räkna ut att vi lever över våra tillgångar. Att man sen kan diskutera siffror hit och dit, det kan jag väl köpa, men inte det faktum att jorden inte klarar av vårt sätt att utnyttja allt som finns att utnyttja helt urskiljningslöst. Vi måste ta hand om vår jord, jag har tänkt leva på den ett bra tag till och sen mina barn och barnbarn, och sen mina barnbarns barn och barnbarns barnbarn och sen.....
bild från robotbyn.se
Lite annat ljus
Det har varit ganska grått och blött i Paris den senaste tiden. När vi landade i måndagskväll, hann vi nästan ända ner till marken innan molnen lättade. Det har varit flera dagar med riktiga skyfall, då vägbrunnarna inte hunnit ta undan vattnet. Löven på en del träd blev snabbt bruna, men vår lönn har hållit sig grön och grann hela hösten. Men så idag, när jag satt och drack en kopp kardemummathé (inköpt i Sverige!) bröt solen igenom och ett annat ljus tittade in genom förnstret. Lönnen lyste som av guld och löven på backen fick en helt annan färg. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
Strindberg
Här har vi honom, Johan August Strindberg, en av Sverigest mest betydelsefulla författare. Jag kan inte påstå att jag läst många av hans verk, närmare bestämt bara ett, Röda Rummet, men fråga mig inte vad jag tyckte om den för det kommer jag inte ihåg. När jag var i Stockholm i helgen, gick jag och äldste Jr åt andra hållet på Drottninggatan. Mellan Drottninggatan 67 och 85 hittade jag citat från ovan nämnd författares verk, smidda i rostfritt stål (de kom dit 1998 och skapades av konstnärerna Ingrid Falk och Gustavo Aguerre) Det var fint. Han kunde det där med ord, herr Strindberg.
Shoppinglista
Nu ska jag handla:
- Havregryn
- Ströbröd
- Bakpulver
- Marabou
- Saffran
- Farbror August
- Jäst
- Potatismjöl
i Sverige. Vi ses!
Shoppinglista
Nu ska jag handla:
- Havregryn
- Ströbröd
- Bakpulver
- Marabou
- Saffran
- Farbror August
- Jäst
- Potatismjöl
i Sverige. Vi ses!
Pappa
I söndags firade barnen i huset sin bästa pappa, med paket, promenad i solen och löptur. En bra Farsdag till en bra Far. Min pappa gick bort midsommarhelgen 1990. Jag tänker inte på honom varje dag, men små saker får påminner mig om honom flera gånger i veckan. En doft, ett ljus eller ett ljud. När vi precis hade flyttat hit, kom jag på mig själv att tänka att jag "måste ringa pappa och berätta om vår trädgård!". När ett ulligt, bulligt moln seglar förbi vinkar jag för där sitter han och håller ett öga på mig och de mina. Han hann aldrig träffa min make och mina barn, men jag vet att han har koll. Ibland saknar jag min pappa så mycket , så mycket. Jag saknar att ligga på hans arm på köksgolvet och känna doften av jord och damm. Jag saknar hans flint. Men mest av allt saknar jag hans händer. Hans stora, valkiga händer som var så mjuka mot min kind. Nu tänder jag en hel massa ljus för min lilla pappa som jag tycker skulle vara här hos mig just nu.
Vinkväll
Vår första träff med Svenska Skolan i Paris var en onsdag i slutet av augusti. Då var det en liten lära-känna-kväll ute på skolgården (som f ö är Svenska Kyrkans gård och som mäter 10x7 m ungefär). Det bjöds på vin och skakades hand i ett par timmar. Vårt första föräldramöte hölls i mitten av oktober och även då bjöds det på vin. I fredags var det vinkväll i Föräldraföreningens regi i skolans lokaler. Inget konstigt med det. Inte ett dugg konstigt faktiskt. Tänk vad snabbt man anpassar sig och anammar trevliga seder! En vinkväll i skolans regi måste firas ordentligt, tänkte jag, och drog på mig mina skinnbyxor. Det blev en mycket trevlig kväll!
byxor Lindex, top och armband Etam, kofta H&M, skor San Marino
Dörrhandtag
I Paris finns det många fina hus. Och på de många fina husen sitter det fina dörrar. Och på de fina dörrarna sitter det fina dörrhandtag
Vår port är också stor och maffig, men tyvärr är inte dörrhandtaget lika vackert. Vad tänkte dom på?
941112
Kvällen den 11 november 1994 var kall och det luktade snö. Maken ägnade tidiga kvällen åt att byta till vinterdäck "Lika bra att ha det gjort om utifall att!". Fast det trodde vi inte. Första barnet brukar väl låta vänta på sig? Så vi laddade VHS:en (ja, älskade unge, det är VÄLDIGT länge sen!), och förberedde oss för en myskväll i soffan. Det körde runt i magen, men en bäbis kan slå ordentliga kullerbyttor hade vi lärt oss. Fast det var inga kullerbyttor, du ville UT! Tillbringade ett dygn på BB, med fyra vårdlagsbyten, läkarstuderande, lustgas och till sist en epidural. Sen, när blivand pappan satt och tittade på Fråga Lund, bestämde du dig för att komma ut. Med hjälp av en sugklocka (som i din ömma moders ögon såg ut som en avloppsrensare) blev vi plötsligt tre i familjen. Du var den sötaste och tjockaste lilla bäbisskrutt som någonsin skådats och pappan konstaterade snabbt att du hade lår som en riktig skidåkare! Det är i dag 18 år sen. Hur det gick till vet jag inte, men nu är vår äldste alltså myndig. Nu får han rösta. Och köpa medicin. Och ta körkort. Och köpa böcker på nätet på sitt eget personnummer. Och gå på krogen. Pappan och jag har genom åren försökt rusta dig inför vuxenlivet, så nu släpper vi taget. GRATTIS vår stora fina pojke!
Det här är vad du hörde genom magen när du, som vi trodde!, slog dina kullerbyttor
Släpper taget kanske vi gör, men vi kommer alltid ALLTID att ta emot.
La France a un Incroyable Talent del 2
Nu har det hänt igen. Frankrike har visat sina allra bästa talanger på bästa sändningstid! Klippet som jag visar här är inte från själva programmet (kanalen har spärrat just detta klipp från programmet. Jag undrar varför?), men som tur var hittade jag Michelle L'Amour på ett annat ställe (PS inte riktigt barnvänligt kanske....).
Svenska nyheter
När man flyttar så här som vi har gjort, till ett land där man inte riktigt behärskar språket, är det lätt att man blir lite off när det gäller att hålla sig uppdaterad om vad som händer i världen. Visst , jag läser nyheter på nätet, men ibland känns allt som är" på riktigt" långt borta. Du kan ju fatta hur glad jag blev när jag åkte metron och i gratistidningen fick se denna nyhet
Där stod det alltså om Anna Lundvall, 104 år, som nekas boende på servicehus för att hon är för pigg. Tyvärr ger det ju inte en alltför positiv bild av vårt hemland. För inte är det väl så att vi inte tar hand om våra gamla på bästa sätt?
Tomten
Tror du på tomten? Det gör jag. Tomten som fenomen alltså. För vem är det annars som smyger omkring i vårt hus på natten och gör så att den av undertecknad avtorkade och renplockade köksbänken, morgonen efter är överfull av disk och skräp? Jag tror även på tomten som glädje- och hemtrevlighetsspridare. Därför har jag en blind (!) på köksbordet och en som hänger utanför vår ytterdörr. Sen han som kommer på julafton, han vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Vad tror du?
Handarbete
Jag kan inte på några sätt kalla mig händig. min tumme sitter precis mitt i handen och min konstnärliga ådra är ihoptorkad. Ibland är jag dock tvungen att skapa och det brukar för det mesta gå ganksa bra. När jag skulle sätta mig och sy sömmar i våra nya gardiner visade det sig att symaskinssladden ligger i Norrbotten i någon låda. Så tygen har legat och legat och hemtrevligheten här hemma har inte infunnit sig. När jag så dryftade mitt "problem" på tantdagiset här bredvid, var det genast en trevlig mamma som erbjöd sig att låna ut sin maskin. I helgen hämtades den och häromdan var det dags. Och vet du vad; Nu är det fina grårandiga draperiet fållat och två färgglada köksbordsdukar (jag älskar svenskans möjlighet att göra nya ord!) färdiga! Symaksinen som jag lånade gick i turbofart så det var avklarat på en halv sekund. Typ.
(När jag känner mig ohänt och okonstnärlig brukar jag titta på den här bloggen för att få glädjas åt en som kan få till det)
Automne à Paris
Uppskattade presenter
Under höstlovet hade dottern besök från Sverige. Tre tjejer som hade resväskorna fulla med bla ätbara presenter. Titta bara
och ännu mer godsaker
(Noteras skall att jag, när fotot togs, hade ätit 243 g)
Jag tackar givarna hundra miljoner gånger! Ni får en stjärna på himmelen för denna goda gärning! Tack!
Reims 2
Reims ligger i Champagne-Ardenneregionen. Jag förmodar att du av namnet kan lista ut vad vi gjorde när vi var där? Jo just precis, vi besökte ett champagnehus(heter det så?)!
Champagne är alltså ett mousserande vitt vin eller rosévin från distriktet Champagne. Det är endast vin från champagnedistriktet som får kallas för just champagne då det är en skyddad ursprungsbeteckning. När man gör champagne använder man sig av tre olika druvor, Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Beroende på vilken champagne som ska tillverkas använder man druvorna antingen enskilt eller i olika blandningar sinsemellan. Först gör man vanligt vin, som förvaras i ektunnor eller i stora metalltankar
Därefter häller man upp vinet på flaskor, tillsammans med en jästtillsats, så att en andra jäsning startar. Den blivande champagnen ligger så och jäser till sig i minst 18 månader. Flaskorna vänds sakta runt och det är nu som bubblorna bildas.
Slagget, eller jästsatsen, som "blir över" i flaskorna får man bort på ett häftigt sätt. Man vänder flaskan upp och ner och vibrerar den tills jästsatsen samlats i flaskhalsen. Sen kyler/fryser man snabbt ner flaskhalsen, tar bort korken och PLOPP åker jästfällningen ut! Himla smart! Förr i tiden, innan man kommit på denna fantastiska metod, var champagneglaset utrustat med en ihålig fot. När man serverade champagnen lät man jästfällningen rinna ner i foten för att slippa förgiftning. Ingen livsfarlig förgiftning, men en laxerande förgiftning......
När vi hade gått den guidade rundturen fick vi provsmaka. Guiden var mycket generös när han hällde i glasen till förtret för min bilkörnade make!
Reims 1
I söndags gjorde vi en utflykt till Reims, som ligger ungefär 15 mil nordost om Paris. Det var gallerna som grundade staden, men någonstans på 50-talet f Kr tog romarna över styret. Det finns ett monument från den tiden kvar i staden, Porte de Mars
Reims har även en världskänd katedral, Notre-Dame de Reims. Där har franska kungar krönts genom tiderna, den förste Henri 1er år 1027.
Utgrävningar har visat att den nuvarande katedralen står på ungefär samma plats som "original"katedralen, som byggdes någon gång på 400talet e Kr. Den nuvarande byggnaden började byggas ca 1215 och sedan höll bygget på ett par hundra år! Under första världskriget förstördes viktiga delar av kyrkan. Reparationerna påbörjades redan 1919 och de pågår fortfarande. Det är en väldigt mäktig och imponerade kyrka! Högt i tak, fantastiska glasfönster designade bl a av Chagall, en enorm kyrkorgel och vackra utsmyckningar
(förskräckligt dålig bildkvalitet, jag vet!, dottern tycker att jag ska köpa ny kamera....)
Vad man kan göra mer i Reims kommer jag att skirva om i ett annat inlägg.
Lennartsson
För två veckor sedan fick vi besök av en kaninmördande satanist
Sprillans ny bil!
Ssscchh!
Här bor jag
