Barn
Jag och maken har välsignats med tre underbara avkommor. Stöpta i samma form, med samma förutsättningar och ändå så olika. Tre individer som berikat vårt liv så mycket det bara går. Tre guldklimpar som vi lever sida vid sida med. Som vi uppfostrat och som vi uppfostrats AV. Som vi pussat och kramat på, snusat på och gosat med. Skrikit åt och diskuterat med. Blivit himlastormande glada av och gråtit av. Vårdat och tagit hand om. Kämapt för och stöttat. Hjälpt och peppat. Att leva med barn är en gåva. Och ett ansvar.
Att sitta med den lilla bäbisen i famnen och lyssna på andetagen är underbart. Att kika in hos tonnåringen klockan lördag eftermiddag skänker lugn. Att vara mamma är allt bra fantastiskt!
Men, så kommer då dagen när ens avkomma ska stå på egna ben. När den där lilla bäbisen över en natt blivit så stor att han/hon ska ut och pröva sina vingar utan mamma. För mig (oss) kom den dagen lite abrupt och nästan oväntat och sen ett år tillbaka är äldste jr inte skriven på samma adress som resten av familjen.Det är tomt och tyst och tråkigt att inte ha hela barnaskaran runt sig. Men jag håller på att vänja mig. Det jag INTE vant mig vid är att säga Hej Då och ibland känns det som om det är det enda vi gör. Och mammahjärtat gråter lika mycket varje gång..... Du som varit med förut, kommer jag att vänja mig vid det också?
Fast om två veckor får jag säga HEJ och krama igen!
Återvinning
I Populär Historia kan man läsa en artikel om återvinning av sopor genom tiderna i Sverige. Rätt spännande faktiskt, att läsa om hur man tog reda på människors avfall förr. I Sverige har vi ett väl utarbetat retursystem. I mitt nya hemland har man inte hunnit lika långt. I de flesta familjer slänger alla sopor i en och samma soppåse. Metall, glas, plast. I vårt soprum finns tre tunnor, en för glas, en för brännbart och en för allt annat. Och familjen sorterar. Noga. Men idag när jag skulle slänga vårt sorterade avfall hade någon slängt en hel påse återvinningsbart i brännbart! Ve och fasa! Så jag dök ner i soptunnan och tog upp alltihop och slängde det på rätt ställe. Ordentligt av mig, eller hur!
Man kan ta reda på sopor på olika sätt också. Soptipp är ett sätt. Konst är ett annat. Titta bara
Eiffeltorn
Skellefteå AIK
Om det vore så att jag var intresserad av hockey, skulle jag definitivt hålla på Skellefteå AIK. När jag var ung tog laget SMguld ett par gånger, tror jag, och efter många års i botten är det återigen ett vinnande lag. Inför den här säsongen har man, naturligtvis!, värvat och köpt in spelare för att höja lagets kapacitet ytterligare. Och vet du vad, JAG KÄNNER ETT AV NYFÖRVÄVENS MAMMA! Jag vet just ingenting om honom, men hans mamma är en kul prick. Vi har skrattat mycket genom åren. Hon är en rackare på att dansa och ibland går det så vilt till att kjolen ramlar av! Med en sån mamma som stöd kan man nog inte göra annat än att spela bra. Heja Jonas och Skellefteå!
aftonbladet.seFransk sjukförsäkring
Många klagar på Sverige. Det är mycket som inte är bra. Höga skatter. Dålig sjukvård och skola. "Någon" måste göra något. Så här kan man inte ha det. Jag håller med i vissa fall, men när man flyttar till ett annat land får man distans och man får insikt om att det faktiskt är mycket som är riktigt bra i Sverige. Sen augusti förra året är jag, maken och två av våra barn utskrivna ur Sverige och det svenska systemet. Vi har kvar vårt personnummer och är naturligtvis fortfarande svenska medborgare, men vi kan inte ta del av t ex det svenska sjukförsäkringssystemet. Så när det blev klart att vi skulle flytta hit, började vi ansöka om att få ett s k carte vitale. Carte vitale gör så att ev sjukvård blir subventionerad, så och mediciner, tandläkare o s v. Jag har vid dags datum ännu inte fått mitt kort. Maken och barnen fick sina i maj, men jag väntar fortfarande."N'inquiétez pas, madame", det kommer. Det kommer. Jaha när då? Jag har skickat in hur många olika intyg som helst, som talar om vem jag är, vem jag är gift med, var jag föddes, var min mamma föddes, vad min mamma hette som ogift, vilket datum min pappa gick bort och min makes släkts personuppgifter. Jag har skickat in papper med tjusiga stämplar och viktiga underskrifter. Jag har skickat in papper på svenska som ska översättas av en betrodd översättare, och jag har skickat in papper på franska. Jag har fått returnerat papper som varit översatta och papper som inte varit översatta. Myndigheten vill ha både vigselbevis och släktträd. Sorry, men i Sverige har vi ett personnummer som talar om vem du är och allt annat som kan tänkas behövas. Jag kommer från ett EUland. Jag har ett giltigt pass. Min man arbtar och betalar skatt. Men nä, det franska sjukförsäkringssystemet är inbrottssäkert. Så jag kan inte göra annat än vänta. Men medan jag väntar har myndgheten sett till att jag håller mig sysselsatt. Det är kvitton från barnens och makens läkarbesök som ska fyllas i och skrivas under, kvitton och recept som ska kopieras och allt ska sedan skickas in till Assurance Maladie för att ersättningen ska betalas ut retroktivt. Men snart, SNART!, får jag mitt kort, och DÅ flyter allt på! Det har dom lovat.
Fotspår
i sanden
när jag vände tillbaka var det borta
Målarens trädgård
Monets trädgård ligger i Giverny, ca 75 km fån Paris. Andra helgen i september åkte jag, dottern och maken dit på en dagsutflykt. Många andra hade bestämt sig för att göra samma sak..... Det var där han hittade inspirationen till många av sina tavlor, de på näckrosorna, på bron, på solrosorna, på kvinnan i båten, för att nämna några. Vi följde strömmen, släppte inte snöret, runt hela den fantastiska trädgården. det var en blomsterprakt jag aldrig sett tidigare! Och nu ska vi komma ihåg att det var i månaden september som vi var där och många blommor var överblommade. Det måste vara absolut makalöst att vara där när allt står i FULL blom!
Botox
Ni som har följt min blogg från början, kommer kanske ihåg att jag tipsade om en billig och enkel läppbehandling istället för den dyra och krångliga botoxbehandlingen som man gör hos plastkirurg. Mitt tips var att ta en liten eftermiddagslur på kökssoffan. Det funkade för mig. Dottern vill också bidra med ett tips som är minst lika avkopplande och enkelt. Ta en tur i det norrbottniska blåbärsriset! Resultatet låter inte vänta på sig, titta bara!
Tre av de bästa ♥
Rockkonsert
Eller så kan man gå till en enorm arena som rymmer 80 000 åskådare och titta på en påkostad, häftig och fantastisk show och ockå få sina batterier påfyllda!
Jag och maken var alltså på Stade de France i går kväll och såg Roger Waters "The Wall". Vilken show! Det hände saker hela tiden. Flygplan kom flygande, en stor gris svävade över publikhavet, muren byggdes upp och raserades, fyrverkerier, rök, fantastisk sång och musik - en makalös konsert! Roger Waters är f ö 70 år. Undrar om jag orkar genomföra en turné som sträcker sig över hela världen under två år när jag är 70? Den som lever får se ;)
Rockkonsert
Det behövs inte stora arenor och påkostade shower för att en konsert ska vara bra. I somras gick jag ner till hamnen i vår lilla by och lyssnade på 67 Purple Fishes. Det var ett drag utan dess like! En riktig batteripåfyllare!
(Det här klippet är inte från den konsert jag var på utan taget från youtube)
Sommarsmak & barndomsminnen
Före och efter
I slutet av sommaren gick jag till Salon Lyxx i Luleå och gjorde mig fin i håret. Inte en dag för sent, om man tittar på förebilderna. Gick jag omkring så där oklippt hela sommaren?!? Och ingen sa nåt! Nåja, jag gick alltså dit, och Kamilla tog hand om mig på bästa sätt. Jag älskar att gå till frisören! Jag gillar förändringen och jag är inte rädd för att prova. Det växer ju ut igen! Till jul när vi åker till Sverige igen, ska jag gå tillbaka till Kamilla, för hon har en plan. Spännande så det förslår! Jag lägger upp bilder i januari så får du se vad hennes plan gick ut på.
Nu
är jag tillbaka. Det var det enda jag hade att säga. Välkommen tillbaka kanske jag också skulle säga. Till dig alltså. Bussigt av dig att vänta trots att det blev ett längre uppehåll än vad jag sa från början. men, som sagt, nu är jag tillbaka!
