Yrkesval
Jag känner några stycken som har utbildat sig och arbetar som läkare. Jag har några ekonomer och ingenjörer i min bekantskapskrets. Många arbetar inom vård- och omsorg som lärare, rektorer, sjuksköterskor, vårdbiträden och undersköterskor. Jag känner en som är plit. Jag känner en långtradarchaffis och en taxichaffis. Ett par, tre affärsbiträden. En farmaceut och en caféinnehavare. Jag känner städare och präster, lokförare och kläddesigner. Runt omkring mig finns många yrken representerade. Det är härligt att det finns så mycket att välja på kan jag tycka nu när våra barn är på väg ut i yrkeslivet. Välj på! Välj och vraka! Prova! Testa! Kolla runt så mycket du kan! Här får du ett tips från mig. Något för dig?
Filmtips
Har jag redan tipsat om Tarrantions senaste Django? Om jag har gjort det så gör det ingenting, för den tål att tittas på flera gånger! Jag tittar helst på romcoms och var något skeptisk när vi skulle gå på bio med goda vänner och titta på Django. Jag hade hört att den skulle vara blodig och ganska rå, så jag förberedde mig för det värsta. Och visst, jag satt med händerna för ögonen och fingrarna i öronen under vissa sekvenser i filmen, men jag gick skrattande därifrån. Jo, du läste rätt, SKRATTANDE! Trots hinkvis med blod som sprutade åt alla håll och ett fasligt skjutande. Jag såg den på bio i höstas och förra helgen tittade vi på filmen på TV. Om inte annat kan man ju titta på filmen för musikens skull!
Fika
på svenskt vis är lite svårt i Paris. Här tar man en kopp kaffe, väldigt ofta espresso, och ingenting annat. Jag saknar fika. Jag och dottern gav oss ut på caféjakt häromdan och efter ett bloggtips hittade vi Deylan, en salon de thé som ligger i Marais (som jag berättade om i ett tidigare inlägg). Ett café var det förvisso, men inte alls så som vi är vana vid. Det fanns fyra olika mjuka kakor att välja på. Jag valde morotskaka (utan frosting!) och dottern kladdkaka (utan grädde!). Ingen smaksensation, lite torrt och tråkigt. Kaffet var gott, men den varma chokladen var väldigt stark (här blandas ofta den varma mjölken med ren kakao och så får man sockra efter behag). Miljön var helt ok; på övervåningen där vi satt fanns det soffor och bord, LPskivor och gamla filmaffischer på väggarna. I ett hörn satt ett gäng unga tjejer och fnittrade, precis som i Sverige. Helhetsintrycket ger jag en 4a, av tio möjliga och jag och dottern drar vidare på vår caféjakt. Jag lovar att hålla dig uppdaterad!
PS Det är dottern som tagit bilderna
De bästa!
Kvällsljus
Stenar
Jag älskar stenar! När vi skulle flytta hem från Skottland skickade jag en flyttlåda med stenar, som jag plockat på div stränder, med flyttfirman. När vi är ute i Kalix skärgård, kommer jag alltid hem med nya stenar i fickorna eller i väskan. Huset vi lämnat i Sverige pryddes av en stor sten/grusyta på framsidan. Stenar är konst tycker jag! I Etretat består stranden av små, fina, runda, lena stenar. Längst hela strandpromenaden, som man måste korsa för att ta sig ner på själva stranden, sitter det skyltar
Det står att man inte får plocka stenarna på stranden och ta med sig hem, för att de utgör det naturliga skyddet för erosion. Jag måste erkänna att jag, trots förbudet, kom tillbaka till Paris med en näve (eller kanske två...) av dessa underbara tingestar, Nu pryder de vårt köksbord och varje gång jag ser dem skäms jag.....
Livsnjutare
Majlov
De första tolv dagarna i maj var barnen lediga från skolan. Åtta av dem tillbringade vi i Etretat, Normandie. Vi hyrde ett litet hus med en liten trädgård, tio minuter från stranden.Vi ägnade ledigheten åt att springa längst havet, leta fina stenar på stranden, lyssna på vågorna, bli blöta i regnet, sola i "vår" pyttelilla trädgård, umgås med vänner, läsa böcker, äta den godaste pizzan och vila. En skön semster med andra ord.
Här bor jag
Det blommar i Paris
förgätmigej
rododendron
gul rabatt
gul vallmo
syrén
rester är också vackra
blåregn
Det blommar visserligen i stan och bilderna kanske ger sken av att det är sommar, men det kan jag tala om att det är det INTE.
Huvva
Det här kan jag inte skriva någonting om. Läs bara och förfäras, klicka här.
Marais
Marais är ett kvarter som ligger mellan 3e och 4e arrondissementet. Det är Paris äldsta kvarter och där finns många secondhandbutiker och trevliga små gator. Jag och dottern åkte dit en dag för att besöka Merci som ligger på 111 boulevard Beaumarchais. Merci är en conceptstore som säljer miljövänliga varor och samtidigt skänker pengar till välgörenhet. En viss del av summan du handlar för går alltså till välgörande ändamål. Det finns nog allt du kan tänka dig på Merci; skurmedel, parfym, skor, blomkrukor, bestick, trasor, böcker, färgpennor, Jo, jag tror att du kan hitta ALLT i den här butiken. Jag och dottern gick inte dit för att handla utan för att fika. Caféet är litet och trångt och det känns som om du sitter i ett gammalt bibliotek, med bokhyllor från golv till tak. Jag drack café crème i en stor glasmugg och till det åt jag en rostad baguette med chokladsås. Märkligt? Något....
Hôtel des Invalides
Hôtel des Invalides är ett museeum och monument som hör ihop med Frankrikes militärhistoria. Det är också ett sjukhus och pensionärshem för krigsveteraner. Där finns även Église du Dôme där Napoleon I ligger begravd. Grabben hade lite storhetsvansinne.....
Église du Dôme
Kupolen över Napoleons grav
Sarkofagen
Färg i Paris
Visst förstår du
att jag blev glad när jag hittade en affär med det här namnet
Att jag sedan gick därifrån med ett par svenska träskor gjorde att jag drog lite extra på smilbanden!
Påsk 2013
Påsken 2013 firade vi i Portugal, närmare bestämt i Vila Nova de Milfontes. Det är en liten stad som ligger mitt emellan Lissabon och Algarve, alldeles ute vid havet. Äldste Jr var där på träningsläger med kanotklubben och vi hakade på. Vi hade en lugn och skön vecka, med lite lagom sol (jag hann bränna mig på smalbenen trots att det bara var sol i två dagar!), bra träningsmöjligheter, god mat och ett vackert hav. Att jag dessutom hade hela barnaskaran runt mig, gjord ju inte det hela sämre!
Vårt lägenhetshotell
Kan det vara Rudbeckia?
Havet
Sanddyner
Musslor i mängder
Spännande växtlighet
Bensoleri
Och glada barn!
En månad sen
För exakt en månad sen, den 7e april, gick Paris Maraton av stapeln. I år var den 37e gången som loppet arrangerades och 39967 löpare startade kl 09.00 vid Triumfbågen. 39967..... Det blir 79934 fötter. Jag lyckades fånga några på bild
Det stora loppet föregicks av ett jippolopp på lördagmorgon. Vi var fem entusiaster som stod på startlinjen
(På bilden syns fyra av fem. Nr fem höll i kameran)
I det loppet deltog, bland andra, Marathon Man från Australien
och ett gäng uppklädda sydamerikaner
På söndag var det dock allvar och vår väldigt duktige löparkompis Anders gjorde ett MYCKET bra lopp på tiden 3.12.06. Bra sprunget Anders!
Anders vid 41 km
Trafikmärken
Jag har inga som helst problem med att ta mig runt i trafiken här i Paris (gående alltså). När man går är det inte en hel massa trafikmärken som man måste hålla reda på. OM jag nu körde bil här - vilket jag inte gör och med största sannolikhet heller aldrig kommer att göra - skulle det inte vara trafikmärkena som skulle vara mitt största problem. Jag tror att trafikmärken ser ganska lika ut i hela världen, har jag fel? Även de skyltar som har en textsnutt på franska kan jag förstå. Ett rött märke med ett gult horisontellt streck i mitten, t ex, det vet vi ju att det betyder enkelriktat, eller hur? Och byts det röda strecket ut mot ett vitt, betyder det rimligtvis samma sak. Är det en skylt under förbudsskylten med en cykel på samt texten SAUF (som betyder utom), kan man ju snabbt räkna ut att enkelriktningen inte gäller cyklar, eller hur? Och det borde ju betyda att man kan cykla där, på vägen? Jag förstår inte riktigt.....
L'art sur les murs
Återanvändning
Jag är lillasyster i vår familj. Jag har två fantastiska systrar som i hela mitt liv kommit med bra tips och råd om hur jag ska lösa livets gåtor. Eftersom jag är en ättapött*, bildade mina systrar familj när jag fortfarande gick i högstadiet. De goa, fina, mysiga syskonbarnen kom tätt under ett antal år. Lyckost mig, eller hur? Systerdöttrar och -söner föddes under åttiotalet och i början på nittiotalet. Då fanns det ett miljötänk( som jag vet finns hos föräldrar i dag också!) bland Sveriges småbarnsföräldrar, så många av de små livens bakar lindades in i tygblöjor. När sedan jag vuxit till mig (?) och själv blev mamma, tog jag naturligtvis över vanan med tygblöjor. Jag tog även över de välanvända tygblöjorna som fanns i familjens ägo. Det tvättades och veks varje kväll. Och äldste Jr hade aldrig problem med röd rumpa! Nåväl, när bäbistiden var över, tipsade systrarystrar om att tygblöjor även lämpade sig alldeles utmärkt som trasor. Blöjorna klipptes sönder och sen började ett nytt liv för de pensionerade tygbitarna. Och vilket liv sen! Det äldsta syskonbarnet är 32 år. Hans tygblöjor ANVÄNDS FORTFARANDE i mitt kök! Jag tvättar och viker fortfarande och de funkar mycket bra! Men härom dagen upptäckte jag till min förskräckelse att inte ens tygblöjor har ett evigt liv.....
*ättapött = Ett barn som föds minst sju år efter sitt äldre syskon
Le muguet
Första maj firas i Frankrike precis som världen över. Skolor och arbetsplatser har stängt likaså affärer och många restauranger och caféer. Sen 1886 är första maj Arbetets dag, eller Arbetarnas om du föredrar det. Men i Frankrike firas även Liljekonvaljens dag. Det är en tradition som sträcker sig tillbaka till 1561, då kung Charles IX bestämde sig för att förära sina hovdamer med en bukett liljekonvaljer för att önska dem lycka i livet. Så på första maj var, som jag nämde tidigare, det mesta stängt och tillbommat, men naturligtvis inte blomsteraffärerna!
