Jag är en problemlösare av stora mått. Problemen måste lösas innan man kan hitta lösningen. Slitsamt och tröttsamt ska jag ärligt erkänna. Att ändra sitt beteende när man nått upp i tantåldern är inte lätt. Det är också slitsamt. Jag har ialla fall kommit till insikten att det handlar mycket om att våga kasta sig ut. Att inte vara rädd för vad jag kanske stöter på. Och att OM jag nu stöter på något, ta tag i det då och inte långt, långt i förväg innan "problemet" ens finns! Så långt har jag kommit. Det är långt kvar. Fast det var ju onödigt att skriva så. Jag slutar därför att skriva nu och kastar mig ut