Jag har för mig att jag har berättat om min familjs tidningshistoria här på bloggen, men jag tar den lite snabbt för att fräscha upp ditt minne. Under en lång tid levde vi helt utan tidning. Bekvämt, då jag slapp bära påsar fulla med gamla tidningar till återvinningen, men ack så tråkigt. För snart ett och ett halvt år sen bestämde vi oss då för att börja prenumerera på en av Sveriges stora dagstidningar, DN. Tidningen kom varje morgon i vår brevlåda i ett helt år. Det är en bra tidning, med många duktiga journalister som hittar mycket intressant att skriva om. Problemet med DN var att vi aldrig riktigt hann läsa den. Vissa dagar hann jag bara ögna igenom A-delen och då missar men en hel del. När så maken började veckopendla till vår nya hemstad, bestämde jag mig för att ta en prenumeration på vår lokaltidning istället. Ur hinna-läsa-varje-sida-perspektivet är det en fullträff! Jag hinner bläddra igenom tidningen på typ tre minuter och det är ungefär så mycket tid jag har på mig på morgonen innan dagen drar igång i 190. I lokaltidningen kan jag läsa att 08.44 den 13e april var  stora sjön i vår stad isfri. Jag kan också hålla mig uppdaterad om när PRO har årsmöte eller när man spelar bingo på äldreboendet. Jag vet när butikerna börjar sin rea eller när de har specialerbjudanden och jag kan klippa ut bilder på våra barn när de visat upp sig av en eller annan anledning. Perfekt! Sen har vi en annan sak som är bra med vår lokaltidning. Eller bra och bra.... Det är insändarsidan som alltsom oftast får mig att sätta morgonteet i halsen och fundera på om det är 1a april alla dagar i vår lilla stad. Vi har en lite knepig debattör som sedan ett antal år bor och arbetar i ett av våra grannländer som är väldigt flitig med insändarskrivandet. Jag infogar hans senaste insändare. Läs och förundras!