"Ååååh! Jag har ingen julkänsla!" tycker jag att jag hör alltsom oftast i dessa tider. Det har fått mig att börja fundera på vad julkänslan är för något. Vad det är vi förväntar oss att känna. Pirret i magen. Spänd förväntan. Mys. Lugn och ro. Härlig och lagom stress. När jag sen frågar runt bland mina tantkompisar märker jag att så gott som ingen av dem har dessa känslor när de tänker på julen. De flesta verkar bära på en sorts oro. Flera uttrycker en vilja att göra "något annat", resa bort eller helt enkelt hoppa över. Jag njuter verkligen av decembers mörker. Av alla tända ljus och goda smaker. Jag njuter av att sitta vid köksbordet med tända ljus och dra in doften av nybakta pepparkaor i näsan. Jag tycker om att lyssna på vacker julmusik, både i hemmets lugna vrå och i kyrkan. Jag nynnar på Det är en ros utsprungen medan jag bakar lussekatter. Jag trivs. Men, jo det finns ett men och det är stort! Jag trivs inte med alla måsten som jag fyller mig själv med veckorna och dagarna före jul. Jag brukar köpa ett helt gäng jultidningar som jag gärna läser medan jag sippar på en kopp julte (se tidigare inlägg). Chefredaktörerna inleder tidningarna med att skriva att man inte ska känna stress, att man ska njuta och att bara göra det man tycker är kul. "Och för att hjälpa dig med det har du i din hand en tidning fylld med tips och idéer på hur du får den perfekta julen på bara några sekunder!" typ..... Jag får ångest när julen närmar sig och det som gör mig mest ångestfylld är alla människor! Jag skulle helst av allt bara vilja låsa in mig i min borg och stanna där med mina nära och kära till den 26e december ungefär. I år blir det nästan så. Julen kommer att firas i Paradiset, med man och barn, och jag tror att jag ska gå omkring i långkalsonger hela julafton! Nu ska jag bara se till att ta mig igenom de dagar som är kvar...... Jag frångår alla decembertraditioner och bjuder på en riktig discodänga för att muntra upp och peppa! Varsågod: