När jag fortfarande bodde hemma med mamma och pappa i byn, brukade mammas väckarklocka ringa före fem ett par gånger om året. När mammas klocka ringde (egentligen tror jag att det var pappas, en sån där förskräcklig sak som skrällde så att hela byn vaknade!) var det bakdags. Då hade mamma och nån av hennes vänninor eller nån släkting hyrt bagarstugan i grannbyn. Från halv sex, sex på morgonen till åtta, nio på kvällen i ett par, tre, fyra dagar bakades det ljusugnsbröd och mjukkaka så att mjölet yrde. Effektiva tanter som fick mycket gjort. Det egna brödförrådet skulle fyllas på, men sen skulle man ju förse släktingar och vänner med bröd också. Jag har aldrig smakat nåt så ljuvligt gott som en alldeles-nyss-uttagen-ur-ugnen-brödkaka. Det behövdes inte ens smör! Tyvärr orkar min lilla mamma inte baka längre och medan hon kunde ha lärt mig hur, var jag inte intresserad. Så jag får nöja mig meed det näst bästa och tacka snälle A som varje gång han åker förbi bageriet, tar med sig en låda till mig. Tack A!