Ibland stormar det i livet också. Det är en himla bra liknelse tycker jag. Vid vissa perioder i livet är det som om allt man har omkring sig bara rasar omkull och knäcks på mitten. Det viner och blåser om man får använda all sin vilestyrka för att hålla sig upprätt. Då är det skönt att ha en hand att hålla i. Den kan vara stor eller liten, tillhöra en vän, en kollega eller kärleken. Det spelar egentligen inte så stor roll vems hand det är det viktiga är att den finns där. fast ibland känns det som att man är alldeles ensam, som att det inte finns någon att hålla i på flera mils avstånd. DÅ ska man ta sig själv i handen! Det funkar det också, men det krävs lite träning. Och det har jag tänkt träna på i natt. Att hålla mig själv i handen och att känna vilken enorm kraft jag kan ge mig själv! Gör det du också! God natt kära läsare och lycka till med träningen!