Vad framtiden har i sitt sköte har vi ingen aning om. Tack och lov. En del tror man sig veta, men sen hur det blir vet ingen. Jag och delar av min familj ska flytta till ett annat land, en annan stad, ett annat hus. Jag har i praktiken avslutat min tid som förskollärare på den kända skolan. Jag är inte längre kollega med mina kollegor. Jag och delar av min familj ska byrta ut den kända gatan och den kända utsikten mot en helt ny gata och en helt ny utsikt. Jag vet inte vad jag ska göra den närmaste tiden så jag har så smått börjat fundera på tidsfördriv. Förutom de självklara som löpning efter frukost, ett glas vin till lunch och en café au lait på en uteservering har jag bestämt mig för att börja stryka vår sängkläder. Nu vill jag inte höra några "vad var det jag sa"! Jag har börjat träna. Det ser fint ut eller hur?

 

 

Sen får vi se hur länge jag orkar för egentligen, EGENTLIGEN, tycker jag att det är en ganska onödig syssla.