Jag är en bonddotter i förskingring. Jag växte upp med en grisfarmande pappa som vissa perioder höll sig med får, kobonde som granne, hästar hos bästa vännen, ja, du hör. En riktig lantis. Och de rötterna finns kvar så ibland får jag en helt otrolig längtan efter korntorksljud, pissdiksdoft och kvigsprång. Jag har ända sen jag blev mor för 17 år sen, funderat på att bevista ett s k kosläpp. Allt för att stilla hemlängtan. Vid den här tiden på året brukar mjölkförpackningarnas baksida prydas av reklam för just kosläppen i vårt län. Jag och yngste Jr pratade om det i dag och han sa "Men mamma, du behöver inte åka och titta på kosläpp. Kom bara till skolan runt halv två på måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar och fredagar och titta på mig när jag kommer ut! Jag hoppar och skuttar minst lika mycket som en glad ko!". Så det ska jag göra i morgon. Skolsläpp is the shit!