I mitt gebit är FRI LEK ett självklart inslag i dagen. För de små barnen i större utsträckning än för de äldre. Är det tillräckligt? Och hur fri är den FRIA LEKEN? Jag har funderat en hel del genom åren i yrket. Är lek för mig samma sak som för E? Och M? Och vad tycker mina kollegor att lek är? Min rektor? Förskolans och skolans styrdokument? Skolministern? Är hopp och skrik lek? Stimulerar barbiedockor till en bra lek? Är den fria leken fri eller styr jag omedvetet mina adepter? Är leken könsstereotyp och ojämnställd? Hur ska jag som pedagog förhålla mig till brottnings- och prinsesslekar? Som du ser har jag inte heller i detta ämne en klar och tydlig åsikt. Jag skriver för att jag tycker att det här är en viktig tanke som kan få finnas i mitt huvud alla dagar in till tidens slut. Jag försöker vara rättvis och klarsynt i mina tankar och i mitt sätt att förhålla mig till barnen och deras val av lekar. Jag försöker också att hela tiden kritiskt granska mina känslor, rädslor (jo faktiskt!) och inställningar till barnens s k fria lek. Jag tror dock att jag kan säga att jag till så gott som 100 procent ställer mig på den sida som hävdar att  FRI LEK är den viktigaste delen i barnets vardag och att det är något som vi vuxna i barnets närhet måste se till att det finns tid till. Alltid.