1987, jag tror det var i februari, packade jag min väska och klev på flyget som skulle ta mig till Toronto, Canada. Jag hade aldrig flugit utomlands förut (bara till Stockholm ett antal gånger), och trodde att allt kostade pengar, så när flygvärdinnan kom med maten tackade jag nej. jag hade inte råd med det heller! Killen som satt bredvid mig tittade konstigt på mig ett tag sen sa han "Du, det kostar inget!". Vilken tur att han förstod mitt jag-har-inga-pengar-och-och kan-inte-betala-för-nånting-typ-minspel annars hade jag väl svultit ihjäl på min färd over there! Nåväl, när jag sedan installerat mig hos familjen, blivit bekant med omgivningarna och ett gäng andra svenska au-pairtjejer kan jag lova att jag inte snålade på matutgifterna. Jag gick upp inte mindre än 16 kg på de knappa tio månader jag var där! Hej och Hå! Det var en rund o go fröken som kom hem till Sverige! Vad vi åt! Vi åt enorma glassar flera gånger i veckan. Bullar i storleken dasslock och coca-cola i jumboglas, hinkar fyllda med popcorn med massor av smält smör och jordnötssmör på vitt bröd. Det var tider det! I kväll, ute på balkongen i den underbara försommarkvällen, drömde jag mig för ett ögonblick tillbaka till svunna, kaloristinna tider genom att dricka en FLOAT. Man lägger några kulor vaniljglass i ett glas och sen fyller man på med coca-cola. Ett synnerligen märkligt påfund, men himla gott!

q