Jag kan inte på några sätt kalla mig händig. min tumme sitter precis mitt i handen och min konstnärliga ådra är ihoptorkad. Ibland är jag dock tvungen att skapa och det brukar för det mesta gå ganksa bra. När jag skulle sätta mig och sy sömmar i våra nya gardiner visade det sig att symaskinssladden ligger i Norrbotten i någon låda. Så tygen har legat och legat och hemtrevligheten här hemma har inte infunnit sig. När jag så dryftade mitt "problem" på tantdagiset här bredvid, var det genast en trevlig mamma som erbjöd sig att låna ut sin maskin. I helgen hämtades den och häromdan var det dags. Och vet du vad; Nu är det fina grårandiga draperiet fållat och två färgglada köksbordsdukar (jag älskar svenskans möjlighet att göra nya ord!) färdiga! Symaksinen som jag lånade gick i turbofart så det var avklarat på en halv sekund. Typ.

(När jag känner mig ohänt och okonstnärlig brukar jag titta på den här bloggen för att få glädjas åt en som kan få till det)