Någon kväll i början av 80-talet satt jag och min kompis och diskuterade killar. Naturligtvis var det inte bara EN kväll vi diskuterade ämnet, men just denna kväll kom ämnet "vad är läckert hos en kille" upp. Min kompis hade sina kriterier klara; Om hon skulle träffa och ta med sig en kille hem, skulle han vara tvungen att ha på sig sin tröja hela tiden "för armhålor är sååå äckliga!" och även kalsongerna skulle behållas på "ja, men tänk bara FYYYY!". Men, det som hon tyckte var allra mest motbjudande var dock FÖTTERNA. "Aldrig i livet att han får ta av sig strumporna! Aldrig i livet! Fötter är det äckligaste som finns!". jag är faktiskt benägen att hålla medhenne. Jag har aldrig uppskattat fötter, varken mina egna eller andras. Naturligtvis är jag mina fötter evigt tacksamma för allt de gör för mig, men jag gillar inte att ta hand om dem. Fotmassage är m o a ingenting för mig. Jag har kommit på mig själv med att kolla in okända människors fötter när jag går på stan. Häromdan gick jag förbi en kvinna som hade långa, spretiga tår med naglar som klor som dessutom var chockrosa... Hela jag ryser. Huvva! Fast det är klart, det finns alltid undantag som bekräftar regeln