Ni som har följt min blogg från början kommer kanske ihåg att jag skrev ett inlägg om mina glasögon och att jag tippat över tantstrecket synmässigt. Synproblemet ställer inte bara till det i affären när jag ska läsa innehållsförteckningar eller när jag ska läsa en karta (vilket jag måste göra ganska ofta numer!) utan även när jag ska avlägsna oönskad hårväxt. Ett säkert tecken på att man är tant är att det börjar växa skägg på hakan.Jag kommer ihåg när jag fick hjälpa min lilla mamma med att rycka bort skäggstrån från hennes haka som hon inte kunde få syn på. Nu är det min tur. Problemet är att jag inte ser de små jävlarna, jag bara känner dem. Och mitt synproblem gör inte saken lättare. Jag ska gå och köpa en sån där förstoringsspegel. Men det var inte skägg på hakan som jag skulle skriva om utan ÖGONBRYN. Jag kände mig lite nere härom dan och tänkte att jag skulle belöna mig själv med att gå på salong och låta någon hjälpa mig med att få syn på och avlägsna eventuella ögonbrynshår på avvägar. Sagt och gjort. Jag stegade in på Sephora, stammade fram mitt ärende på knagglig franska och blev visad till en stol. Sen kom HON, ögonbrynsfixaren, och skred till verket. Jag blev både vaxad, färgad och plockad. Och därefter målad. Hon tyckte att jag hade lite väl små ögonbryn och frågade om hon fick fylla i dem lite. "Mais bien sûr!" svarade jag. Jag kanske skulle ha funderat en sekund extra.....

 

Jag blev värsta grymma tanten! 

Nåväl, man behöver ju inte vara så extrem, så jag inhandlade lite livsviktiga attiraljer och nu målar jag och formar själv. Och nu ser de mer normala ut, mina ögonbryn.