Jag är lillasyster i vår familj. Jag har två fantastiska systrar som i hela mitt liv kommit med bra tips och råd om hur jag ska lösa livets gåtor. Eftersom jag är en ättapött*, bildade mina systrar familj när jag fortfarande gick i högstadiet. De goa, fina, mysiga syskonbarnen kom tätt under ett antal år. Lyckost mig, eller hur? Systerdöttrar och -söner föddes under åttiotalet och i början på nittiotalet. Då fanns det ett miljötänk( som jag vet finns hos föräldrar i dag också!) bland Sveriges småbarnsföräldrar, så många av de små livens bakar lindades in i tygblöjor. När sedan jag vuxit till mig (?) och själv blev mamma, tog jag naturligtvis över vanan med tygblöjor. Jag tog även över de välanvända tygblöjorna som fanns i familjens ägo. Det tvättades och veks varje kväll. Och äldste Jr hade aldrig problem med röd rumpa! Nåväl, när bäbistiden var över, tipsade systrarystrar om att tygblöjor även lämpade sig alldeles utmärkt som trasor. Blöjorna klipptes sönder och sen började ett nytt liv för de pensionerade tygbitarna. Och vilket liv sen! Det äldsta syskonbarnet är 32 år. Hans tygblöjor ANVÄNDS FORTFARANDE i mitt kök! Jag tvättar och viker fortfarande och de funkar mycket bra! Men härom dagen upptäckte jag till min förskräckelse att inte ens tygblöjor har ett evigt liv.....

 

 

*ättapött = Ett barn som föds minst sju år efter sitt äldre syskon